Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
DEN SANNOLIKA VÄGEN
afstånd, och detta bevisas ytter mera af hvad jag ofvan (sid. 385)
anfört der om att de öfver allt i folk-föreställningen förläggas mot norr.
Att der imot Lapp och trollare, Lapperi och trolldom varit synonyma
i Sverige, liksom i Finland*), det är lätt begripligt, på grund af de
första föreställningarne om detta folk, då det kom till Svenskens
kunskap; att hemvistet för en person, som misstänktes eller sakfäldes för
trolldom, såsom öknamn först fick och sedan genom häfd behöll namn
af Trollebo, Lappebol, m. fi., det är hvarken underligt eller otroligt.
Men det kan icke bevisa något om ur-folkets stam.
Slutligen må här tilläggas, dels att smäde-namnet Lappoklot för
befolkningen i vestliga delen af Petersburgska gouvernementet och flera
der boende familjers namn af Lapalainen, vid hvilket Sjögren m. fi.
faster sig, icke bevisar Lapparnes dervaro, ty Varelius upplyser (sid.
100), enligt Tikkanen, att folk ofta fick namnet Lapalainen såsom
Lapp-marks-farare, och att sådant ännu eger rum i denna nejd; dels att namn
med Lap (t. ex. Lapan, Lapinen och Laponen) likaledes förekomma i
Ost-Preussen, äfven der med betydelsen ytterst.
På grund af det nu kanske allt för vidlyftigt anförda, kan jag icke
erkänna sannolikheten eller ens möjligheten deraf, att det i våra sagor
och sägner omtalade ur-folket i södra och mellersta Sverige varit Lappar;
inga fornlemningar tyda der på, ty säkra märken af stenålderns
dervaro träffas icke ofvan Göta lands norra gräns, mer än i Vermland**);
inga historiska vitnesbörd styrka det. De hafva — det visar allt — norr
om Bottnen vandrat in i landets nordligaste delar på en tid då de ännu
endast nyttjade ben- och sten-redskap (se Mortensnäs-fynden), sannolikt
mest blott de förra, ty lämplig sten var i dessa land sällsynt, man hade
blott qvarts och skiffer, hvar före man icke heller lärt sig väl arbeta
sten-redskap. De hafva, som husdjur, dit med fört hunden, och
möjligen, ja troligen äfven renen. Der ifrån ha de vida senare, sannolikt
först då de lärt känna metallers bruk, ströfvat ned till landet kring
61° nordl. lat.; vid denna polhöjd finnas de i de första historiska och
sago-berättelserna; der ha de fått sin största utbredning möjligen efter
diger-döden; der äro de sedan dess, allt efter olika lokala och admini-
•) Se Porthan,1" Vitt., Hist. o. Ant. Akad:s Handl., IV, sid. 46.
") O. Montelius i Framtiden, 1870, sid. 425.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
