Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Lapparnes nuvarande tillstånd och blick på deras framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH NORRMÅN I TROMSÖ AMT.
481
utan uppoffring af renar, qvarblef i Sverige under sommaren ocli
sedan der med fortfarit.
I sammanhang med denna utredning af förhållandet mellan Lappar
och nybyggare i Norge, torde det må hända icke sakna intresse att
beröra några omständigheter, hvilka framställas såsom skäl för Lapparnes
flyttningar till Norge och för de olägenheter som der igenom tillskyndas
de der bosatte.
Så har det nästan blifvit en trosartikel, att renen drifves af
instinkten till hafvet för att dricka af dess salta vatten. Vi hafva
flerstädes här ofvan (sid. 49, t. ex.) antydt oriktigheten i detta påstående;
men tillåta oss här i ett sammanhang anföra de skäl som tala der imot.
Först och främst är det sällsynt att se renar dricka vatten (förf. har
under tioårigt vistande bland dem aldrig sett det), utan synes det
som den fukt, som innehålles i de växter renarne förtära, jemte den dagg
som nästan hvarje natt faller och den snö som här och der påträffas, i
allmänhet under sommaren vore tillräcklige att släcka deras törst; och
i öfrigt äro nästan alla renar i den öfriga delen af Lappland lika många
vittnen derpå att renarne äfven i Tornio Lappmark skulle kunna lefva
godt detta salta vatten förutan. Nej, detta är ingen fördel, ingen
nödvändighet för renarna, huru begifna på sälta de än må vara, utan fördelen
af flyttningen till Norge ligger der uti, att djuren vid den norska kusten
°ch på de norska fjällen plågas mindre af värme och äro mera fria
från mygg än i Sverige. Under kalla somrar stanna nästan alle
Gellivare Lappar på svenska fjällen, under varma och myggrika der imot,
draga månge af dem med sina renhjordar till norska kusten. Renen
dör dock ej, hvarken af mygg eller värme, derpå är skogsrenen ett
talande vittnesbörd, men han lider både af det ena och andra.
Det påstående man å andra sidan ofta hör framställas af
nybyggarne, att deras kreatur icke beta der renar gått fram och icke trifvas i
sällskap med dem, är icke heller sannt. Det är nämligen ett faktum,
att månge Lappar, åtminstone i Pite och Lule Lappmark, i Norge köpa
och föra dem med sig på sommaren till sina flyttningsställen i
’]allen, att flertalet af desse Lappar hafva getter, stundom äfven får,
som åtfölja renhjordarna, och att dessa tre djurslag efter någon dags
sammanvaro med renarna finna sig väl och beta till samman med dem.
Denna erfarenhet hafva äfven de nybyggare som bo långt upp mot fjällen
»■ Wi r„. Lqpini. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
