Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Lapparnes nuvarande tillstånd och blick på deras framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 STRIDIGHETER MELLAN LAPPAR
både i Vester- och Norrbotten, ty de intyga, att deras kreatur utan
märkbar olägenhet snart vänja sig vid renarnes sällskap, blott de
hunnit öfvervinna första intrycket af undran, parad med räddsla, hvilken
dock är störst å renarnes sida. De fleste Skogslappar hafva kor, får
och getter, hvilka följa dem på deras sommar-flyttningar inom
ren-beteslanden, och detta utan men för renhjorden; nybyggare som bo i
ren-egande Skogslappars omedelbara närhet tillfogas der igenom för
kreatursbetet och kreaturen ingen skada. Att äfven hästen snart vänjer
sig vid renens sällskap hafva vi haft tillfälle se flerstädes både å fjällen
och i skogslandet *).
Att det ofvan anförda utgör bevis för den sats vi förut uttalat, att
de ömsesidiga olägenheterna och skadan icke äro så betydliga, som
icke mera utskrikna, hoppas vi läsaren medgifver. Vi tro äfven att
förhållandena skulle med till mötes gående från bägge sidor, lätt kunna
ordnas, att några storartade expropriationer af mark i Norge eller andra
ännu märkvärdigare åtgärder icke derföre behöfvas, samt att invecklade
lagar icke dertill äro af nöden. Det förslag till lag, som, upprättadt
af 1866 års komité, 1871 var framlagdt för Sveriges riksdag och Norges
storting, hade till mål att förekomma upprepandet af dessa
stridigheter; men det förkastades af bägge representationerna; och ofvan
omnämnda kodicill till 1751 års gränstraktat, som för den tiden
ordnade förhållandet mellan nomaden och de få bofaste, är det enda
stadgande som nu finnes. Men detta stadgande kan och bör måhända
icke helt och hållet läggas till grund för nytt förslag, då Sverige till
följd af den land-afträdelse, som efter denna tid från Lapplands
område egt rum till Ryssland, icke kan fullgöra alla sina förbindelser mot
Norge, hvadan detta land ej heller kan anses bundet vid sina. De
65,000 norska renarne i Finnmarken kunna nu mera och sedan 1852
icke få vinterbete i Sverige.
Då det enligt hvad vi här ofvan anfört, synes otvifvelaktigt att
Lapparne först omkring 1590 börjat flytta med renarna till norska
kusten, så följer deraf att dessa flyttningar visserligen äro
häfdvunna, men ingalunda af "urminnes tid", lika som att de icke
här-flyta från något ursprungligt nödtvång för renarna. Detta vistande
i Norge under sommaren bereder utan tvifvel Lapparne många för-
*) Om dessa förhållanden se utförligare i svensk tidskrift för 1872, sid. 326 tölj. P.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
