Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Vad skall man läsa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där finnes vittnesbörd nog om, hur denna läsning
förvirrar sinnena.
Men icke ens om denna erkänt bästa bok kan sägas,
att den är god för alla; hur mycket mindre då om
klassikerna! I de flesta förmögnare hem har man de s. k.
klassiska verken samlade i bokskåpet, men de stå där också
mest för prydnads skull, läsas sällan eller aldrig och
skänka endast föga nöje, när de tagas fram, därför att det
är en ren lyckträff, om man förstår dem. Klassikerna hava
skrivit för ett tidigare släkte, och deras verk innehålla
alltså vanligen något, som är det uppväxande släktledet
främmande. Detta gör därför kanske bäst i att börja med
de böcker, som äro skrivna för de nu levande. Dem förstår
ungdomen helt, och genom dem går vägen till äldre tiders
stora skriftställare. Klassikerna stå icke sällan på hyllorna
närmast som ett vittnesbörd om ägarens opersonlighet.
Han har i regeln icke haft någon personlig förkärlek till
dem, har icke känt sig starkt dragen till någon sida och
äger därför vad man i hans land, hans stånd och hans
krets brukar hava. Visserligen är det oftast goda böcker
han sålunda har. Men det är endast i ringa grad hans ära,
ty det är icke han, som har valt dem. Också är det mest
forna tiders goda böcker, sällan samtidens.
Genomsnittsmänniskor äro i regeln fientligt sinnade mot
nya tankar och nya former. Genierna hava i levande livet
— om de icke bliva mycket gamla — alltid flertalet emot
sig. Det är icke i ringaste mån att förundra sig över, att
de leva och dö utan att bli erkända; det förvånande är, att
de stundom bli erkända. Detta beror dels på den underligt
tvingande makt, varmed det ypperliga verkar. Det goda har
bland massan av det medelmåttiga en etsande kraft; det
äter sig igenom. Mest beror det dock på, att några helt
få — kännare, konstdomare — så länge och så högt utropa
de goda böckernas värde, att de först skrämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
