- Project Runeberg -  Om läsning /
13

(1922) [MARC] Author: Georg Brandes
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Vad skall man läsa?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spetsborgerligheten, som fruktar för att kallas dum, om den
längre hånar, därnäst verkar hypnotiserande på mängden,
så att den tror sig finna det goda gott, och därigenom
vänjer sig vid det samt till sist verkligen finner det gott.

Det är naturligtvis riktigt, att man eftersträvar en
gemensam, solid bildningsgrundval, att man ger ett barn sagor,
Robinson, Odysséen i händerna, låter en gosse eller flicka
läsa Walter Scott, låter en yngling stifta bekantskap med
Falstaff och Don Quijote, samt lär unga människor av båda
könen att känna vad som för dem är tillgängligast av
Shakespeare och Goethe. Det skulle vidare vara onaturligt
att låta en gosse eller flicka växa upp utan någon kunskap
om sitt fäderneslands bästa författare. Men det är ett
tecken på opersonlighet, att så få människor ha
favoritförfattare eller böcker, som de älska, framför andra, och
som ligga en smula avsides från den breda landsvägen. —
Det händer dock stundom. Man läser t. ex. nu för tiden
icke mera den engelske historikern Gibbon. Jag känner icke
desto mindre en tysk målare och diktare, som om och om
igen med njutning har läst hans verk om romarrikets förfall.
Gibbons vida blick, stora andliga frihet och ovanliga
framställningsförmåga ge hans arbeten bestående värde, och
nämnde läsare har i honom funnit den mästare i
historieskrivning, som lär honom mest, och i hans verk den
anrättning, som bäst smakar honom.

I Danmark har målaren Kristian Zahrtman läst Leonora
Christinas »Jammersminde» med en sådan innerlighet om
och om igen åratal igenom, att boken har blivit levande i
honom och fött en lång rad betydande och originella
målningar. Såsom han har läst denna bok, så just böra vi
läsa det utmärkta. Det finns tyvärr så föga kraftig
ursprunglighet och egendomlighet ibland oss.

Men, skall man fråga, hur finner jag de goda böcker,
som just kunde tilltala mig? Det är naturligtvis alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 4 00:52:49 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlasning/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free