- Project Runeberg -  Om pängar /
5

(1889) [MARC] Author: Emil Laurids Meyer Translator: Johan Lilliehöök - Tema: Business and Economy, Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Pänningens betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man kunde nu tänka sig, att detta åstadkommes
genom direkt byte, så att t. ex. skomakaren gjorde skodon
åt slaktaren och fick kött i betalning. Men ju
mångfaldigare och mera olikartade behofven blifva, desto
vanskligare blir en dylik ordning. Det första vilkoret för ett
direkt byte vore ju, att båda de bytande samtidigt behöfde
hvarandras varor, så att t. ex. skomakaren, som hade skor
att sälja och behöfde kött, kunde finna en slaktare, som
just önskade tillbyta sig skor. Men detta äger rum i
mycket få fall, äfven om man blott behöfver en enda,
bestämd vara. Och i värkligheten är det ju så, att när
man säljer en vara eller mot lön utför ett arbete, så ämnar
man använda inkomsten till en mängd olika saker, hvaraf
man vill ha några strax och andra först längre fram. Om
en skomakare, som behöfde kläder, bröd o. s. v., sålde
sina skor till en bokhandlare och en vinhandlare och fick
böcker och vin i betalning, hvilka han sedan tid efter
annan skulle lämna i utbyte hos skräddaren och bagaren,
så skulle han ha det mycket illa ställt, ifall dessa senare
icke alls behöfde böckerna eller vinet, när kan kom till
dem och ville byta. Och äfven om de hade bruk för
böckerna och vinet, kunde kanske affären ändå icke
afslutas, emedan hvarje bok hade mycket större värde än
den kvantitet bröd, som skomakaren vore villig att köpa
åt gången. Får han däremot pängar för sina skor kan
han vara säker på, att dessa mottagas som betalning, när
han själf skall köpa något. Och äfven om han bara vill
köpa helt små mängder i taget, gör detta ingenting,
emedan hvarje pänningsumma med lätthet kan delas i så
många smådelar som han behöfver. Dröjer det någon tid
mellan det ögonblick, då man får pängarna, och det, då
man skall använda dem, kan man lugnt låta dem ligga,
utan att de försämras under tiden; men om man får varor
i utbyte, kunna dessa lätteligen vara sådana, som taga
skada af att ligga.

Om vi icke hade pänningen såsom värdemätare, blefve
det ju vidare ett alldeles oerhört arbete att känna och
angifva det förhållande, hvari de olika varorna skulle gå
i byte mot hvarandra. Den, som ville sälja ett kilogram
smör, måste kunna angifva, hur många kilogram af alla
olika varor mellan himmel och jord han skulle få i stället,
medan han nu endast behöfver uppgifva, hur många kronor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 17 00:31:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ompangar/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free