Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skidans beskaffenhet. Virket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
OM SKIDOR OCH SKIDLÖPNING
oftast så, att botten vetter utåt mot barken. De tjäras och
smörjas alltid omsorgsfullt. Öfversidan är försedd med en
platt, skarpkantig eller någon gång rund ås. På hård skare
når dock denna skidtyp näppeligen samma snabbhet som
de s. k. kajanaskidorna, hvilka utom genom deras stora
lätthet och däraf följande smidighet utmärkas i
synnerhet af att brättet är mycket långsmalt. Ett tillfälle jag
en gång hade att granska ett par råneåskidor, som
användes en dag på mycket hårdt före, gaf mig en vink
om, hvarför kajanaskidornas brätten ägde denna form.
Det visade sig nämligen, att brättenas sidor eller just de
delar, som saknas hos kajanaskidorna, voro starkast nötta,
d. v. s. de hade gjort mäst motstånd mot skarens
ojämnheter. Men å andra sidan är det just dessa delar, som
hjälpa till att hålla skidspetsen öfver snön vid löst före;
då brukar också kajanaskidan ej visa sig till sin fördel.
Om det gäller så väl att snabbt komma fram öfver
slätter som att ränna genom tufvig och risig skog, äro de
långa s. k. västerbottenskidorna med deras högt uppböjda
brätten, som ej så lätt köra in i tufvor och bland ris,
mycket lämpliga.
På hårdt skarföre uppe på fjällen duger emellertid
ingen af de nyss omtalade skidorna, och äfven den nedan
beskrifna telemarkstypen är där ej på sin plats. Där
fordras långa, smala skidor med rätt högt uppböjt brätte och
stort spann samt med så bred och djup rand undertill, att
endast ett par eggar, som ge godt fäste i skaren, återstå
vid kanterna. Sådana ungefär äro de skidor, som
användas i Jämtland och en del trakter af Norge, samt ur
en sådan typ ha framgått de af kamrer Sahlin i Östersund
konstruerade fjällskidorna, hvilka lära visat sig synnerligen
bra och som numera användas vid de flesta täflingar i
längdlöpning här i landet.
Telemarksskidan liksom en del henne närstående typer,
t. ex. numedalsskidan, tillhöra de jämförelsevis korta skidorna
samt äro i många hänseenden de högst utbildade bland
skidor. För denna typ mäst utmärkande, är bl. a. att dess
bredd ej är störst under foten utan framme vid brättet,
hvarifrån densamma aftager och vid tåhålken blir minst
för att sedan åter jämt tilltaga ända till den
ursprungligen alltid tvärhuggna bakändan utan att dock någonsin
uppnå samma bredd som vid brättet; och är detta kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
