Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma ändå något längre tillbaka: vi veta, att ej
blott nästan alla de europeiska nationerna, utan
äfven de indiska och de eranska (persiska) härstamma
från ett och samma folk, och vi hafva, tack
vare den jämförande språkforskningen, ganska god
kännedom om detta urgamla folks språk, det
»indoeuropeiska» eller »indogermanska» urspråket. Vid
detta stannar vårt språks släktledning; längre tillbaka
har forskningen ej kunnat gå, och det synes
föga troligt, att den någonsin kommer längre.
Men det är vackert så: det gemensamma
urindoeuropeiska språket i det skick, som vi nu känna
det, har lefvat, d. v. s. talats, allra minst 3,000 år
före Kristi födelse, sannolikt tidigare. Det vill med
andra ord säga, att vi i hufvuddragen kunna följa
det svenska talspråkets utveckling fem årtusenden
tillbaka i tiden.
Så gamla anor har icke vårt skriftspråk; det
kunde icke uppstå förr, än våra förfäder lärde
känna och begagna skrift, och detta inträffade
jämförelsevis mycket sent.
Vi taga härvid ordet skrift i dess inskränktare
betydelse, enligt hvilken det åsyftar endast
ljudskriften, eller det slags skrift, som söker återgifva
det talade språket ljud för ljud, med ett särskildt
tecken för hvarje olika ljud.
Ett annat, äldre och ofullkomligare, slags
skrift är idé- eller begreppsskriften, som använder
ett särskildt tecken för hvarje begrepp eller sak.
Begreppsskriften har tidigt uppstått hos många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
