Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förklaringen kan möjligen stödjas däraf, att några
dylika lösa föremål bära en inskrift, som utom
personnamnet har tillägget »heter jag», medan några
andra säga: »N. N. gjorde runorna», – hvilket väl
torde åsyfta egaren. Men på andra smycken och
redskap heter det: »jag N. N. gjorde (t. ex. hornet),
hvilket kan komma oss att tro, att äfven när
namnet står ensamt, det har afseende på föremålets
förfärdigare och således motsvarar nutidens
fabriksmärken eller konstnärssignaturer.
Då – såsom ofta är fallet med de äldsta
minnesmärkena – en stens inskrift består af ett
personnamn i nominativ, plägar man förklara detta i
motsvarighet med vår tids grafskrifter, d. v. s. så, att
man får tänka sig orden »här hvilar» tillagda.
Denna förklaring är dock ej höjd öfver allt tvifvel,
ty af några yngre inskrifter ser man, att stenar
stundom restes efter män, som omkommit i
aflägsna krigståg, och att flera stenar på olika ställen
kunde resas efter en och samme man, alltså endast
till minne af den döde. En annan uppfattning,
nämligen att stenen skulle betraktas som en
minnesgåfva till den döde, liksom våra grafkransar, och
alltså bära gifvarens namn, har något stöd i den
omständigheten, att en sten med inskrift stundom
funnits inuti en ättehög och således ej gärna
kunnat vara ämnad annat än som ett meddelande till
den döde själf.
Äfven de urnordiska inskrifter, som innehålla,
ej blott ett namn, utan en sats, äro ofta i sin form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
