Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knapphändiga, och detta ej sällan på ett sätt, som
erinrar om de latinska inskrifternas stilisering. Det
eller de ord, som uteslutas, äro sådana, som läsaren
antages kunna själf tänka till, då han betraktar
minnesmärket och känner dess uppgift. Så
utelämnas objektet – »runorna», eller »minnesmärket»,
eller obestämdare: »detta» – i formeln på en sten:
»N. N. gjorde» (näml. detta) »efter sin son N. N.»,
eller på ett spänne: »Jag N. N. gjorde» (näml.
detta). – Subjektet utelämnas i formeln »N. N:s
kallades» (näml. denna sten). – Både predikat och
objekt saknas i formulerna »N. N. öfver N. N.» och
»N. N. efter N. N.» (näml. satte denna sten, eller:
ristade dessa runor); här ha vi ju motstycken till
den kända latinska ordknapphetn i Amico amicus
(d. v. s. »vännen åt vännen») eller Patri optimo
gratus filius (»åt den bäste fader en tacksam son») och
dylika.[1]
En annan stilistisk egenhet, som påminner om
latinet, är, att verbet (när det är utsatt) alltid står
i tempus för förfluten tid, det s. k. preteritum,
hvilket, historiskt taget, motsvarar latinskt perfektum,
ehuru vi numera kalla det imperfektum. Bruket
af preteritum är ju det enda möjliga, när det skall
sägas, att den eller den har förfärdigat något, och
likaledes, när det skall omtalas, att den eller den
har rest stenen, – så framt nämligen skriften ej
blef inhuggen förr, än stenen blifvit rest. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
