- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
26

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vänlig framför alla andra världsliga djur, och för ty kan hon
vara i flere människors samvaro. Huru kunde hon visa eller
fullkomna sin mildhet, om ej hon vore med flere människor,
dem hon kunde göra gagn och hugnad med sin mildhet?»[1]

Utom den abstrakta formen i allmänhet, är det
särskildt den retoriska frågan, som röjer författaren
med latinsk bildning. Äfven uttrycket »världsliga
djur» tyder på latinska mönster.

Ur en annan skrift från midten af 1300-talet,
förordet till öfversättningen af Moseböcker, taga vi
följande skolastiska fråga:

Om Eva ensam hade syndat,
        och ej Adam med henne,
månne vi då snarare hade haft gagn af honom
        och blifvit i Paradis och i den förste mannens ära,
eller hade vi umgällt för henne
        och varit skyldige och straffbare inför Gudi,
        så för hennes synd ensamt, som för bägges?»[2]

Här är isynnerhet att lägga märke till antiteserna
och de konstmässigt ordnade satsförbindelserna.

Men hur lät då enkelt, folkligt tal på den


[1]
I originalet: Mannen är af sin naturlik skipelse milder
ok tydelekur fram firi all annor wärilzlik diur: ok ty ma han
wara i samuaru flera manna. Huru matte han tea älla fulkoma
sin mildlek, vtan han war med flerum mannom, thöm han
matte göra gagn ok hugnad mäd mildlek sinom? (J. Scheffers
uppl. sid. 8--9.)
[2]
I originalet (se Sv. Medeltidens Bibel-arbeten I: 147)
Hafdhe ewa ensamin syndath, oc ey adam mædh henne, hwath
hafdhom wi hælder nwtith honum, oc bliwith i paradiis oc
första mantzins æro, Eller hafdhom wi vntgullith henna, oc
warith skylloghe, oc sake fore gudhi, swa fore henna ensampna
synd, som fore bæggias thera synd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free