Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»skaldeingifvelsen», »sånggudinnans hviskningar», och hvad man
annars kan ha gifvit den för vackra namn.
Vi hafva fäst oss hufvudsakligen vid sådana
fall, där det inre talet icke står under viljans medvetna
inflytande, icke af viljan ledes eller drifves i
någon viss riktning, utan tyckes vara fritt eller,
som man också säger ledes af fantasien.
När tanken är fri, är den oftast så snabb, att
reflexionens försök att fasthålla dess form misslyckas.
Också i denna mening gäller det, som RUNEBERG
säger i sin lilla sköna dikt, »Tanken»:
»Tanke! se, hur fågeln svingar
under molnet lätt och fri
Äfven du har dina vingar
och din rymd att flyga i.
Klaga ej, att du vid gruset,
som en fånge, binds ännu.
Lätt som fågeln, snabb som ljuset.
mer än båda fri är du.»
Vi pläga ej heller göra några försök att fasthålla
den »bevingade» tanken i dess ursprungliga
form, så framt vi icke vilja omsätta den i tal eller
skrift.
Dock händer det äfven annars någon gång –
särskildt då man blir frapperad af sin egen tanke –
att man underkastar den ett närmare skärskådande.
Man kan då göra egendomliga iakttagelser, framför
allt angående förbindelserna mellan de olika leden
i en fri tankegång, i tänkandets väg, då det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
