Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt medvetande, då läsa vi fort, kanske nästan lika
fort, som vi tänka fritt. (Att läsa somlig
skönlitteratur kan i vissa afseenden jämföras med att
drömma.) Men då får icke innehållet i något afseende
vara ovanligt eller svårfattligt, och icke blott orden
utan äfven deras förbindelsesätt måste alldeles
öfverensstämma med det, hvarvid vi äro vana. Den,
som är road af experimentet, kan lätt utröna, att
den tid, han behöfver för att högt uppläsa (och fullt
begripa) ett stycke i en roman eller annan »lätt»
lektyr, är 3, 4, 5 eller ännu flera gånger så lång
som den, han behöfver att tyst genomögna ett lika
långt stycke – naturligtvis under förutsättning, att
styckena läsas för första gången.
Det tyckes, som om man vid tyst snabbläsning
ginge till väga på samma sätt som vid fritt
tänkande, därutinnan, att man vid läsningen egentligen
ser blott på de viktigare orden och mera af
sammanhanget gissar sig till de andra, liksom man
vid fritt tänkande har blott hufvudsaksorden i fullt och
tydligt medvetande, men endast med en dunkel
föreställning eller känsla berör de öfriga. Det
händer ju ofta vid snabbläsning, att man läser, icke
som det står, utan som man tycker, att det borde
stå; i det man t. ex. icke märker tryckfel i
oväsentligare ord och icke lika lätt tryckfel inuti orden
eller i deras slut som i deras början.
Om formen i det lästa ej innebär något för
läsaren ovanligt, så fäster han så ringa
uppmärksamhet vid denna, att författarens tankar tyckas nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
