Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord, lyssnar han till dem liksom med åhörarens öron
– bedömer dem från dennes ståndpunkt –, och
då märker han ofta nog af sig själf, att han
begagnat ett olämpligt uttryck. Stundom kan han
också se på sin åhörares min, att denne ej förstår
eller icke är belåten. Felet hjälpes genom tillägg.
Man säger om samma tanke i förbättrad form,
inskränker eller utvidgar, förmildrar eller förstärker.[1]
Det otvungna samtalsspråket kommer, oaktadt
den talandes uppmärksamhet på sina ord, alltid att
bevara ganska mycket af tankespråkets
egendomliga, individuella form och friskhet; ty förbindelsen
mellan det inre och det yttre språket är här så
nära och lätt. Därför måste också den talande ofta
vara på sin vakt, att icke hans fria tänkande, som
löper bredvid det af talet bundna tänkandet,
drager honom ifrån det, han föresatt sig att säga, och
in på andra områden.
Hvad nu särskildt beträffar skrifvandet,
författandet, så försiggår detta, som vi förut sagt,
jämförelsevis mycket långsamt, ehuru det skall
frambringa den produkt, som hastigast kan tillegnas.
Att skrifvandet går så långsamt, beror till en
del på själfva teknikens beskaffenhet. Våra
bokstäfver äro ju ej från början uttänkta till att blifva
de enklaste möjliga att skrifva, och vår »flytande»
handstil kan ej väsentligen förkorta arbetstiden.
Stenografisk skrift är väl mycket behändigare, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
