Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
substantiv, låta ett »och» sammansmälta med
föregående ord o. s. v. – ja, vi skulle t. o. m., om vi
ville vara riktigt noga i »fonetiskt» skrifsätt
komma lika långt som de lärda brahminer gjort, hvilka
efter strängt fonetiska grundsatser bestämt
sanskritspråkets skrifsätt och där infört bruket att
sammanskrifva hela långa följder af ord till riktiga
ordvidunder, som omöjliggöra all snabbläsning och för
den ovane utgöra svårlösta gåtor.
Men vi nöja oss visst icke därmed, att det
finnes mellanrum mellan orden. Hvilket besvär skulle
vi ej hafva af att läsa en skrifven eller tryckt sida,
där det ej fanns ett enda skiljetecken, inga stora
bokstäfver för att angifva meningarnas början,
ingen indelning i stycken! Någon gång aftrycka ju
tidningar »med diplomatisk noggrannhet» bref från
personer, som hafva otillräcklig skolunderbyggnad,
och hvilka alls icke eller orätt begagna
skiljetecken och stora begynnelsebokstäfver. Som
kuriositeter kunna ju dylika stilprof vara ganska roliga,
– men tänk bara, om allt sådant, som vi måste
lära hastigt och för innehållets skull vore skrifvet
på det sättet!
Förr i världen, när det »täcka könet» icke var
så kunnigt som nu, påstod en och annan elak
skämtare, att våra damer satte sig öfver bruket af
skiljetecken. I GEORG ADLERSPARRES tidskrift
»Läsning i blandade ämnen» för 1796 påträffas följande
bit, som torde vara författad af AXEL GABRIEL
SILFVERSTOLPE:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
