Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (början)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du, och det är karaktäristiskt nog, att man
vanligen skyndar sig att utplåna denna bismak genom
att tillägga titeln i vokativ, t. ex. »Var så go’ å’
ta’ en smörgås, Herr Löjtnant!» »Var så snäll å’
stig in, Herr Andersson!»
Mer än en af Eder, mina ärade åhörare, har
troligen vid detta laget inom sig gjort en tyst
reservation mot riktigheten af det, jag nyss anfört,
och resonerat som så: »Man brukar ju ropa ’Stig
in!’, när någon knackat på ens dörr. Det är ju
blott och bart en imperativ; men det räknas ej för
oartighet, om det också skulle vara en förnämlig
person, som knackat.»
Alldeles rätt! Men vi skola lägga märke till,
att, om dörren är öppen, så att jag står öga mot
öga med den förnämliga personen, så säger jag visst
icke blott och bart: »stig in!» Det är endast, när
jag ej vet, hvem som är utanför min dörr, som jag
kan vara så kort om hufvudet. Ty i detta fall är
ordknappheten ursäktlig. Den är ursäktlig äfven
i det fall, att fara är på färde, så att jag måste
fatta mig kort; då kan jag ropa »håll!» eller »se
opp!» till hvem som helst.
Men i öfriga fall föredrager det artiga
samtalsspråket vanligen frågeformen framför imperativen.
Man frågar t. ex.: »Vill du vara så snäll å’ öppna?»
eller, ännu modestare: »Du vill väl inte vara så
snäll å’ öppna?» eller med ändå längre
omskrifningar, t. ex: »Ja’ skulle väl inte få be dig om att
låna mej boken?» eller: »Törs ja’ be dej att få låna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
