Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det väl genomtänkta skriftspråkets större
klarhet och exakthet visar sig också – kan man påstå –
däri, att skriftspråket i vissa afseenden företer rikare
omväxling än samtalsspråket.
Om i en något längre framställning mening
efter mening börjar på samma sätt, t. ex. med »det
är», eller om oupphörligen blott ett och samma
slag af bisatser förekommer, eller om alla
meningarna äro ungefär lika långa, eller om samma verb,
substantiv, adjektiv eller adverb återkommer gång
på gång, så fördrages detta vida lättare i tal än i
skrift. Ja, man behöfver alls icke befara att i
någorlunda ordentligt utarbetad normalprosa möta
sådan enformighet, medan den dock är ganska
vanlig i det otvungna samtalsspråket.[1]
Då nu skriftspråket i dylika fall genomför större
omväxling än samtalsspråket, så kan detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
