Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fall, där samtalsspråket visar sig sparsammare
på ord, medan normalprosan är bredare i sin
framställning.
Då man med afseende på omständligheten
jämför normalprosan med det otvungna
samtalsspråket, finner man ofta, att normalprosan ger
tanken ett logiskt och fullständigt uttryck, medan
däremot samtalsspråket är vida mera fragmentariskt,
outfördt och blott antydande, så att själfva orden
i och för sig icke skulle förslå att uttrycka tanken,
om de ej liksom utfylldes med andra medel.
Vid direkt muntlig förbindelse människor emellan
medverka nämligen – under vanliga förhållanden –
många faktorer till att understödja uppfattningen
af själfva orden.
Dessa faktorer äro företrädesvis betoning, vidare
s. k. oartikulerade läten, åtbörder, miner och blickar,
samt den situation och de, både af den talande och
af åhöraren uppfattade yttre omständigheter,
hvarunder talandet eger rum.
Därtill kan man lägga de gemensamma minnena.
Sådana hafva visserligen också stor betydelse i
skriftspråk, men gemensamheten blir naturligtvis allt
mindre, ju större det antal personer är, för hvilka
skriften är bestämd.
Om betoningen hafva vi förut talat i annat
sammanhang. Det är, som man lätt inser,
väsentligen känslobetoningen, som kan fullständiggöra
korta, abrupta uttryck. Utan tvifvel kan också
förståndsbetoningen förtydliga åtskilligt, som i skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
