Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämdhet. Då kommer han gärna att svara med
ett obestämdt uttryck, t. ex.: »Så får du se, hva’
ja’ ska’ göra», eller: »så vet ja’ inte de’, ja’ inte
skulle kunna göra dej», eller: »så ska’ ja’ lära dej».
Dylika tvära afbrott af ett uttalande, i
synnerhet ett hotande, hafva allt ifrån forntiden
betraktats som ett ypperligt effektmedel. De antika
retorikerna behandla detta slags afbrott såsom en s. k.
»retorisk figur», vanligen under det grekiska
namnet »aposiopesis».
Dessa tvära afbrott i meningen kunna för
öfrigt också förekomma framkallade af annan känsla
än vrede och begäret att skrämma.
Det är naturligtvis tonen och sammanhanget,
som afgöra, hvilken känsla som uttryckes genom
aposiopesis. För så vidt sammanhanget ensamt
tillräckligt angifver detta, kan aposiopesis brukas
äfven i vitter prosa och poesi. Där, liksom i tal,
tjänar den ofta till att visa, huru t. ex. förtjusning,
hänförelse, tacksamhet eller djup rörelse af annat
slag till den grad öfverväldiga den talande, att,
som man brukar säga, tystnaden blir vältalig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
