- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
218

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre behof af inskränkningar, och när hon
behöfver sådana, plägar hon, som vi nyss anmärkte, i
allmänhet ej ställa dem sist.

Nästan ännu viktigare för samtalsspråket än
de inskränkande tilläggen äro de förstärkande.
Dessa kunna bestå i starkare uttryck eller i
liktydiga uttryck, som icke äro starkare, eller, slutligen,
i enbart upprepande af samma uttryck. De två
senare arterna af tillägg tjäna till att förstärka
begreppet därigenom, att de tvinga åhörarens tanke
att längre dröja vid detsamma och således mera
fullständigt tillgodogöra sig dess innebörd. Hvad
särskildt angår de tillagda synonymerna, kunna de
ju belysa begreppet från en ny sida och på detta
sätt göra intrycket lifligare och starkare.

Tillägget af ett stegrande uttryck är
naturligtvis kraftigast. Den motsvarar förträffligt den
stegring af känslan, som ofta inträder, när man riktar
sin uppmärksamhet på något: i första ögonblicket
betraktar man saken mera lugnt, och därför
erbjuder sig till en början blott ett svagare uttryck,
men därvid växer känslan eller insikten i sakens
betydelse, och man drifves till att genast förstärka
sitt uttryck. Ur hvardagsspråket kunna vi välja
följande exempel: »De’ vill ja’ visst, de vill ja’
rysligt gärna»; »De’ ä’ en osanning, en gemen
osanning»; »Nu ä’ de’ bäst för dej, att du gör så; du
ä’ alldeles tvungen att göra de’; de’ ä’ förbi me’ dej,
om du inte gör de’.»

Stegringen är, som vi märka, af ganska stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free