- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
217

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I normalprosa kan naturligtvis icke gärna
återtagande och upphäfvande af det redan sagda
förekomma. Men i högprosa och poesi är det icke
sa ovanligt, att författaren är eller låtsar sig vara
fången af en villa, en illusion, från hvilken han
plötsligt återkommer med orden: »men nej», »men
jag misstager mig», »men ack, verkligheten är en
annan», eller något dylikt.

Allmännare förekomma emellertid i samtal, och
delvis äfven i skrift, de inskränkande tilläggen.
Dessa kunna vara af många slag, t. ex.
framkallade af artighet eller försiktighet, när man märker,
att det redan sagda är alltför positivt; man kan
då tillägga: »om du tillåter», »om jag får lof», »om
du inte tycker illa vara» o. d., eller »så vidt ja’
vet», »efter hva’ man har sagt mej», »om de’ ä’
möjli(g)t», »om de’ ä’ sant» m. fl. I normalprosan
kunna visserligen försiktighetstillägg förekomma,
men utbytas hellre mot ett inledande eller
inskjutet uttryck af samma betydelse, eller, ännu hellre,
mot ett modifierande af påståendet genom torde,
lär, säges, kanske, synes det
o. s. v.

Men äfven då hvarken artighet eller
försiktighet så kräfver, kan man finna sig föranlåten att
göra ett inskränkande tillägg, när man råkat
begagna ett alltför starkt eller alltför vidsträckt
uttryck. I sådana fall inleder man ofta tillägget med
»eller åtminstone», »eller snarare», »för så vidt»
eller något dylikt. Normalprosan, som ju med
omsorg väljer sina uttryck, har öfver hufvud taget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free