Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna vi påminna oss sådana exempel som: »Han
svor å’ dundrade å’ regerade å’ slog i bordet, så
att tallrikarna hoppade å’ dansade», och i
synnerhet sammanställningar af substantiv eller adjektiv,
t. ex. »rim å’ reson», »hus å’ hem», »barn å’
blomma», »sus å’ dus», »lust å’ glädje», »lös å’ ledig»,
»glad å’ lifvad», »frisk å sund», »sjuk å’ eländig»
o. s. v. Många af dessa stående förbindelser, som
företrädesvis brukas i samtalsspråket, utmärka sig,
som vi veta, genom allitteration eller också genom
slutrim[1],
och åtskilliga af dem äro bevarade från
forntiden. – I hopande af synonymer kan särskildt
ovettigt eller smeksamt talspråk gå ganska långt;
så kan man få höra barn, då de bedja sin mor om
något, säga: »Åh, lilla söta snälla rara go’a älskade
gulle Mamma! får vi de’?»
Blotta upprepandet af samma uttryck till
förstärkande af begreppet är icke alltid en så tarflig
utväg, som det kanske kunde tyckas. Med stor
fördel använder samtalsspråket detta upprepande
för att eftertryckligt angifva, att något länge
fortfar eller ständigt upprepas, t. ex. »Du bara läser
å’ läser», »Hvart ja’ såg, så va’ där bara skog å’
skog»; »Där sitter gamla mor å’ stickar å’ nickar,
stickar å’ nickar.» Detta slags upprepande kan väl
ej gärna förekomma i normalprosa, men är icke
främmande för högprosa och poesi. I dessa liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
