- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
232

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

korrekt åtskiljande af talspråk och skriftspråk. Ty
det finnes bland våra bildade landsmän ganska många,
som, medan de äro synnerligen väl förtrogna med
skriftspråket, blott ofullständigt behärska det bildade
talspråket och i sitt hvardagstal konstant begagna
sig af enstaka skriftspråksord (t. ex. icke, ingalunda,
nämligen, härstädes
), vissa skriftspråksformer (t. ex.
vi äro, vi skola, vi böra), eller af periodbyggnad,
långa parenteser o. d., som rent af strider mot det
lediga talspråkets väsen. Någon gång kan väl
dylik språkförbistring bero på afsiktligt pedanteri, som
försmår somliga talspråksuttryck under förmenande,
att de äro »simpla» eller »vulgära». Men vanligen
ligger skulden i obekantskap med det bildade lediga
samtalsspråket, i det nämligen de talande haft
otillräckliga tillfällen att iakttaga det bildade
samtalsspråket och att själfva uppöfva sig i detta. Så är
särskildt förhållandet med en del af vår nu för tiden
mycket nitiska och framåtsträfvande
folkskollärarekår, hvilken ju ofta utgått från mindre bildade hem.
Det är för öfrigt en för lärare i allmänhet gemensam
olägenhet, att de, som ständigt nödgas korrigera
lärjungarnas dialektfärgade eller vårdslösa tal, och
som för det goda exemplets skull själfva måste tala
tydligt och exakt, lätt nog gå alltför långt i sin
»korrekthet». – Individuella anslutningar till
skriftspråket finner man också någon gång hos
kammarlärda, som läsa mycken »normalprosa», men sällan
»lättare», talspråket mera liknande litteratur, och
som föga deltaga i bildad konversation eller, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free