Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttalsformerna hafva blifvit så godt som enrådande i
umgängesspråket.
I de allra flesta af de anförda fallen är det
ganska tydligt, att talspråksformen verkligen
representerar en »ljudlättnad» i förhållande till
skriftspråksformen. Mindre märkbart är, att ökad bekvämlighet
vunnits genom talspråksformerna mej, dej, sej och
körka, förti, då dessa trädt i stället för skriftspråkets
mig, dig, sig, kyrka, fyrti(o).[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>