Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan i stället gjorts lik (»assimilerats med») den
därpå följande, som alltså blifvit lång. Såsom
exempel på denna förvandling kunna vi erinra oss, att
innanläsningsuttalen styvfader, styvmoder, brudgum,
motsvaras af de lediga umgängesuttalen styffar,
stymmor, bruggum. Allra vanligast är assimilationen
af konsonantförbindelserna ts och ds, t. ex. <i>statsråd
> stassrad, stadshus > stass(h)us, rådstuga > råsstu,
matsäck > massäck, ledsen > lessen, låtsa > låssa.</i>[1]
Ibland har innanläsningsuttalet så till vida lämpat
sig efter umgängestalet, som vokalen blifvit kort
(så t. ex. i låtsa och oftast i ledsen), medan t
behålles (men uttalas långt) och d antingen behålles
eller öfvergår till t. Variationerna kunna för öfrigt
vara många: t. ex. i förbindelsen för Guds skull
fordrar det högtidligaste uttalet »Guds» och det
ledigare, men ännu fullt vårdade »Gutts», medan det
hvardagliga har »Guss».
Ett annat slags assimilation med stor utbredning
är den, hvarigenom hand blir <i>hann, stund > stunn,
grind > grinn, undan > unnan</i> o. s. v. I
synnerhet om dylika ord förekomma i sammansättningar
eller ofta brukade fraser (t. ex. på förhand, en
lathund, undan för undan), torde de förenklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
