- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
272

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktar man vanligen »skoj», »skoja», »skojig»,
hvilka emellertid icke ega några fullgoda
synonymer i normalprosan. Att verbet skoja icke blifvit
rotfast i skriftspråket, kunde – om det behöfdes –
bevisas därmed, att af detta verb icke utvecklat sig
de i skriftspråket jämte verben regelbundet
förekommande »handlingssubstantiven» (nomina
actionis) på -ande och -(n)ing, och att i stället skoj får
tjänstgöra som »handlingssubstantiv» till verbet.
Det förefaller, som om dylika korta substantiv på
senare tid börjat med en viss förkärlek användas i
tal för att uttrycka verbets handling (aktivt, passivt
eller »neutralt»), utan att vinna synnerligt inisteg i
skrift; spring (i trappor o. s. v.) är jämförelsevis
gammalt, likaså: (vara ute på) vift; men nu
förekomma också t. ex. tork i st. f. torkning, vaj i st. f.
vajande; ja, jag tror knappt, att det skulle väcka
förvåning, om någon i häftigt tal yttrade sig sålunda:
»Hva’ ä’ de’ för någet släng i dörrarna å’ hojt å’
klamp i trapporna?» Men nog tar det sig litet
konstigt ut i tryck. –

Som exempel på nya betydelser, hvilka ännu
ej accepterats af normalprosan, kunna här anföras:
»Han hade en tråki(g) [eller: lessam] affär me(d)
tullen», d. v. s. misskrediterande, eller: som bragte
honom obehagliga, svåra följder; »De’ va’ dumt
(= ledsamt, förargligt)»; »Han ä’ styf (= utmärkt
skicklig) i att måla». Det sistnämnda torde dock
ännu kunna anses vara skämtsamt och vulgärt.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free