Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärts, tagits», hvilka han ansåg »böra undvikas i
regelbunden skrift». Nu däremot torde ej mången
finna ens sådana former betänkliga som ansträngts,
hvälfts, glömts, nämnts, mists, östs, väfts, söfts, höljts,
sväljts o. d., om han ser dem i skriftlig
framställning; skall han muntligen uppläsa dem, kan han
knappt undgå att finna dem obekväma och konstiga.
I förändrandet af s-formernas betydelse och i
deras konsekventa – man kan säga: järnhårda –
genomförande till så godt som hela de transitiva
verbens böjning har skriftspråket utan tvifvel
förgripit sig på det i egentligare mening lefvande
språkets natur. Men till skriftspråkets försvar kan
anföras, att dessa passiva s-former äro utomordentligt
praktiska och behändiga att begagna i skriftlig
framställning, och att de, särskildt som goda
hjälpmedel för åstadkommande af den erforderliga
omväxlingen, utgöra en verklig vinst för skriftsvenskan.
Sådana förmildrande omständigheter gälla ej
för ett annat tilltag af skriftspråket, eller snarare
en spetsfundighet, uppfunnen af en grammatiker och
sedan af flera generationer lärare med svett och
möda inpräglad i den skrifvande ungdomen. Jag
menar naturligtvis den fordran, som ABRAHAM
SAHLSTEDT år 1769 uppställde[1]) och sedermera allt
flera grammatici hafva godkänt, att neutret af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
