Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. C. Skriftspråket har i större omfång efterbildat utländskt skriftspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsats. I stället för de nyss anförda
skriftspråksbisatserna säger man alltså: »..., å’ den summan skulle
han (få) använda efter eget behag», »..., å’
använningen fick han själf bestämma», »... å’ de’ gjorde
honom stor glädje».
Skriftspråkets större behof af logisk tydlighet
och af omväxling är hufvudanledningen också till
förekomsten af åtskilliga andra från tyskan lånade
bindeord, hvilka icke kunnat fatta fast fot i
talspråket.
Sålunda har skriftspråket (eller åtminstone
normalprosan), men i allmänhet icke talspråket, genom
lån eller efterbildning skaffat sig bindeorden så väl
– som ock, samt, äfven, icke blott – utan äfven, dock,
ändock, likväl; det (= att), huruvida, i det (att),
alldenstund; nämligen. Tyskt ursprung hafva sannolikt
äfven de i tal sällan hörda vare sig – eller och
hvar om icke (eller, som det fordom hette: hvar
ock icke).
Bland prepositionella, delvis äfven till
konjunktioner eller vid satsförkortningar nyttjade uttryck,
som lånats för skriftspråkets räkning, kunna vi lägga
märke till enligt, (i) trots (af), i kraft af, oaktadt,
oafsedt, (för)medelst, angående, beträffande m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
