Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det mindre troligt, att i en berättelse författaren,
för att göra framställningen lifligare, kan tilltala
läsaren samt antaga, att denne är närvarande, när
de skildrade händelserna försiggå, och att han kan
se det, som författaren berättar. Sådant är dock ej
ovanligt. När TEGNÉR beskrifver Ellida i stormen
och mörkret, säger han:
Och emellan skeppets stammar
kan du icke se för natt,
där är mörkt som i den kammar,
där den döde blifver satt.
Läsaren tänkes sålunda vara med ombord och
kunna se, hur mörkt där är.
I tredje sången af Fritjofs saga, där man får
veta, huru Fritjofs farfar fick Ellida, och hurudant
fartyget var, heter det:
Fylldes det skeppet med väpnade män, då skulle du trott dig
skåda en flytande konungastad, en simmande fästning.
Och i skildringen af Fritjofs och Ingeborgs
barndom säger skalden:
Såg du de två i dagens ljus
du tänkte dig i Frejas hus,
där månget litet brudpar svingar
med gula hår och rosenvingar.
På annat sätt indrages läsarens person i
händelsen, då Fritjofs ankomst till konung Rings hof
berättas. Vi minnas, att
De hofmän logo smädligt och sågo till hvarann
och pekade med fingret på luden björnskinnsman;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
