Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kallas ett språk, blott ur sig sjelf. Ty såvida det är
väsentligt för de ljud, som tillsammans utgöra ett språk,
att de skola ega betydelse för talande menniskor, så är det
klart, att en samling af ljud, betraktade i och för sig, utan
afseende på det väsende, som eger förmåga att begagna och
förstå dem, icke är en samling af ljud med betydelse eller
ett ordförråd, följaktligen ej heller ett språk. Utgår man
sålunda från språkförmågan och söker språkets förklaring ur
den talande menniskans väsende, så löper man fara att så
förklara språks, att språkms väsende och tillvaro blifva
oförklarliga. Söker man åter, utgående från de gifna
språken, att förklara dem ur sig sjelfva, så blir resultatet
åtminstone icke något språkligt, d. v. s. för menniskan
begripligt. Det förra försöket — vanligen filosofernes — kan
nemligen icke komma längre än till den med sprakförmåga
utrustade menniskan, utan att man begriper, hvarföre denna
förmåga i verkligheten framträder i flera skilda sprak. Det
senare försöket — den empiriska språkforskningens —
tappar för orden lätt bort den talande och förstående
menni-skan och kan så konseqvent blott komina till det toma
ljudet, d. v. s. något, hvars yttersta förklaring tillhör hvarken
filosofien eller filologien, utan — fysiken. I den analys af
den bildade föreställningens innehåll enligt det allmänna
språkbruket —• det enda för oss omedelbart gifna —, ifrån
hvilken vi måste utgå, kunna vi säledes icke underlata att
såsom hennes föremål upptaga båda betydelserna af ordet sprak
— den subjektiva och den objektiva.
Söka vi då att göra oss redo för de föreställningar,
som äro oskiljaktigt förenade med ordet språk i dess båda
betydelser, så finna vi till en början föreställningen om
hörbarhet eller ljud. Språket såsom ordförråd är en samling af
verkliga eller möjliga, hörda eller hörbara ljud. Och
språket såsom mensklig förmögenhet är en förmåga att bilda
och uppfatta sådana förnimmelser, som kunna uttryckas i
ljud. Att föreställningen ljud verkligen är väsentlig för
föreställningen språk, jäfvas icke af det kända förhållande,
att äfven döffödde ega språk i såväl subjektiv som
objektiv mening. Ty lika litet som en menniska, som förlorat
hörsel och talförmåga, derföre förlorat språkförmågan (hon
har nemligen endast förlorat förmågan att sjelf göra sina till
ljudform bragta förnimmelser hörbara och att omedelbarligen,
d. ä. genom hörseln, förnimma andras språkljud), lika litet
kan det språk, som talande och hörande personer bibringa
döffödde, tänkas utom som ett åtminstone hör bart. Ja
t. o. m. de döfstummes ljudlösa språk är blott en öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
