Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje af dessa bestämningar utesluter möjligheten af ett
gudomligt språk. Ty är Gud ett fullkomligt väsende, så
maste han både sakna den sinliga sida, utan hvilken
uppfattningen af ljud icke är tänkbar, och såsom andlig
hafva den fullständiga klarhet öfver sitt eget innehall, att
hvarken något behof af eller någon möjlighet för detta
innehålls eller någon dess dels öfverflyttning i sinlig form
är tänkbar, hvartill ändtligen kommer ej mindre
obehöflig-heten än omöjligheten af ett fullkomligt språk såsom
meddel-ningsmedel, dä det naturligtvis endast af fullkomliga
väsenden knnde förstås, och blott ett fullkomligt väsende kan
finnas. Ett gudomligt språk i egentlig mening är således
alldeles otänkbart; och uttrycket kan blott i öfverflyttad
bemärkelse hafva uågon betydelse.
Kan sålunda det första på jorden talade språket icke
varit en omedelbar gåfva af Gud, och finnes ej heller
något annat öfver menniskan stående väsende, hvilket det kan
tillskrifvas, så måste det skapats af menniskan sjelf.
Språket måste då till alla sina bestämningar förklaras ur
men-niskans väsende och endast ur detta. Det måste visas, icke
allenast hvarföre menniskan och blott hon brukar de
betydelsefulla ljud, som kallas ord, utan äfven och framför
allt huru dessa kunnat få den objektiva betydelse, utan
hvilken de icke äro språkljud eller ord. Den åtminstone
skenbarligen oförenliga motsatsen mellan ljud och betydelse,
till hvars förmedling, och den svårbegripliga
öfverensstäm-melsen i afseende pä denna betydelse, till hvars förklaring
den theologiska åsigten antog en öfvermensklig språkskapare
och sprakmeddelare, måste nu bäde försonas och förklaras,
utan allt främmande biträde, inom menniskonaturen sjelf.
Först med insigten om denna nödvändighet kan man anse,
att den vetenskapliga språkfilosofien börjat. Ty är det,
hvars väsende och uppkomst man vill förklara, menniskans
språk, så kan man knappt erkänna andra undersökningar
öfver språkets väsende för vetenskapliga än dem, hvilka,
om de icke utgå från den talande menniskans väsende, ät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
