Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbereddes öfvergången till en anthropologisk
språkförklaring. Denna öfvergång representeras af hufvudpersonerna i
Platos bekanta dialog Kratylos. Kratylos är der
visserligen herakliteern och Hermogenes demokriteern, men
ingendera förfäktar sin mästares lära i hennes ursprungliga form.
För Kratylos äro väl namnen tingen fullkomligt liknande bilder,
hvilkas undersökning gifver full kunskap om tingen sjelfva,
men dessa bilder äro icke objektiva »skuggor» af tingen,
utan af menniskan gjorda afbildningar (/iifiijficcra) af dem.
Och för Hermogenes äro namnen väl helt och hållet
tillfälliga bildningar utan all säkerhet för deras
öfverensstäin-melse med tingen, men de bero icke af den objektiva slumpen
(zv/ij), utån af det menskliga godtycket, vonoq,
s&og eller, för att förklara den objektiva betydelsen,
%vv-oiioXoyia). Blott deruti öfverensstämma båda, att
hvarje namn är rigtigt, men naturligtvis af motsatta skäl.
Kratylos förnekade möjligheten af origtiga namn, emedan
hvarje verkligt namn är en trogen bild af sitt föremål;
Hermogenes, emedan hvarje namn är ett troget uttryck af
den benämnandes godtyckliga vilja.
Desse män har nu Plato gjort till Sokrates’ medtalande
i dialogen Kratylos, det enda fullständiga språkfilosofiska
verk, vi ega från antiken. Hermogenes framställer först sin
åsigt, att hvarje ord är rigtigt, emedan det alltid utmärker
den namngifvandes vilja, och någon annan norm för dess
rig-tighet icke kan finnas. Således är det dä, frågar Sokrates,
äfven rätt, om du kallar en menniska en häst? Nej, origtiga
ord finnas lika visst, som det finnes osant tal och i
allmänhet någon skilnad mellan sant och falskt. Orden äro
verktyg, genom hvilka vi meddela oss med hvarandra och
åtskilja tingen. Men lika litet som man godtyckligt kan
förfärdiga ett verktyg, utan att vid dess förfärdigande veta,
hvad man dermed åsyftar, lika litet hafva de förste
naran-gifvarne kunnat godtyckligt bilda orden, utan de måste
hafva bildat dem efter de ting, som orden skulle beteckna.
Så långt har följakteligen Kratylos rätt mot Hermogenes.
Men icke vidare. Ty lika visst som den, hvilken
förfärdigar ett verktyg, kan göra det bättre eller sämre, lika väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
