Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talandes förnimmelse beroende och af det skäl äfven för den
hörande uppfattligt, att hans förnimmelse af det benämnda
föremålet varit med den talandes likartad. Onomatopoiiens
magt att göra sina ljud begripliga, d. v. s. hennes
språkbildande förmåga, beror sålunda af tvenne omständigheter.
För det första erfordras det nemligen, att hon från den
talandes sida kan tillämpas vid alla tillfällen, då ord
be-höfvas; för det andra fordras (då onomatopoiien dock alltid
är subjektiv) en ovilkorlig öfverensstämmelse mellan den
talandes och den hörandes uppfattning’af det benämndas
förhållande till de artikulerade ljuden. Ingendera af dessa
fordringar uppfylles. Ett språk består icke blott af
benämningar på ting, ej ens om man skulle taga detta ord i så
vidsträckt betydelse, att derunder inbegrepes alla
substantiv , adjektiv och verb (de s. k. begreppsorden), utan äfven
af ord (de s. k. formorden — pron., räkneord, prep., konj.),
hvilkas hela eller hufvudsakliga bestämmelse är att endast
utmärka vissa förhållanden mellan de begrepp eller
föreställningar, som begreppsorden beteckna. Ett onomatopoetiskt
samband — det mä nu tänkas såsom omedelbart mimetiskt,
symboliskt f eller analogiskt — mellan t. ex. ljudet jag och
detta ords betydelse kan icke utan största godtycklighet
uppvisas. Denna invändning vederlägges ej genom
antagandet af formordens sena ursprung. Ty utom att detta
antagande af flera skäl är högst otroligt, så måste dock
äfven dessa ords uppkomst förklaras, hon må nu hafva
inträffat sent eller bittida; och skulle detta äfven kunna ske
(hvilket det visserligen icke kan) genom att förklara
formorden vara de fran sina hufvudord, de flekterade
begreppsorden bortfallna ändelserna, så återstår dock alltid att
förklara dessas eller flexionsformernas ursprung. Med denna
invändning är således det onomatopoetiska sättet att
förklara uppkomsten af språkljudens subjektiva betydelse
ve-derlagdt. Än sämre går det med förklaringen af den
objektiva betydelsen, d. ä. — från denna ståndpunkt —
öf-verensstämmelsen i uppfattningssättet hos den talande och
den hörande. Ty antingen är denna nödvändig och
fullständig — nemligen genom de namngifvande menniskornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
