Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språket är, sade Becker, intet annat än menniskans
tankeförmåga. Med tänkandets funktion är tillika gifven
talandets. Det är nemligen en allmän naturlag, att hvarje
lifsverksainhet måste utträda i ett sinligt material, allt
andligt få en kropp. Så är ock språket tankens organiska
kropp. Då man derföre mödat sig med att finna svaret på
frågan: huru hafva tanken och ljudet kommit tillsammans?
eller m. a. o. sökt besvara frågan om hvad vi kallat den
subjektiva betydelsen, så har man egentligen blott haft att
göra med en sjelfskapad svårighet. Tanke och ljud hafva
nemligen alls icke kommit tillsammnans, ty de hafva aldrig
varit skilda. Språket skapas samtidigt med tänkandet sjelft;
eller rättare menniskan är med hela sitt organiska lif
närvarande i sitt språk, lika väl som hon är det i sitt
tänkande. Språkets fonetiska utveckling går derföre och kan
ej annat än gå fullkomligt parallelt med tankens logiska.
Den filosofiska språkvetenskapens högsta uppgift måste
derföre vara att uppvisa, hvilken funktion af den menskliga
tankeverksamheten det är, som ligger under och skapat
hvarje särskild iakttagen språklig företeelse. Han skall
sålunda visa, för det första huru språkens ordförråd uppstått
genom en med begreppsbildningen parallelt fortskridande och
just af henne framdrifven strängt lagbunden ljudbildning,
samt för det andra huru de grainmatiska formerna
uppkommit genom de för den menskliga kunskapsförmågan
väsentliga åskådnings- och tanke-formerna. Och denna uppgift
har Becker i sitt hufvudverk (»Organism der Sprache») sökt
lösa. Der låter han å ena sidan ordens betydelser »med
organisk nödvändighet» utveckla sig ur några fa kardinalbegrepp
(hvilkas yttersta rot äter är det metafysiska »urbegreppet»
— rörelsen), å den andra de för alla menniskor såsom
sådana gemensamma logiska kategorierna (motsats, kausalitet
o. s. v.) och allmänna åskådningsformerna (rum, tid)
organiskt bilda de just derföre i alla språk nödvändigt
förekommande grammatiska kategorierna. Grammatik är
sålunda egentligen intet annat än logik. »Emedan alla
tankens former, men också blott dessa, uppträda kroppsligt i
språket, så är språket ett korrektiv för logiken, på hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
