Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andligt en för sinnet uppfattlig sida (begripa — gripa
kraftigt; o. s. v.) och å den andra att såsom inre
artikulations-sinne ytterligare förandliga det redan i sig sjelft på visst
sätt mest andliga af allt materielt. Huru denna ljudet och
begreppet förmedlande förmåga i det enskilda verkar, måste
alltid förblifva oförklarligt för reflexionen. Det inre
språksinnet är, liksom Kants schematism, »en förborgad konst i
menniskosjälens djup, hvars verkliga handgrepp vi svårligen
någonsin skola lyckas aflocka naturen och framlägga i dagen.»
Ett exempel må upplysa saken. Om vi jemföra
uttrycken ignis calet, virtus amcitur och elden är het,
dygden älskas, så finna vi genast, att betydelsen är i bada
desamma, ljuden deremot olika. Betydelsen för sig star
såsom en tanke under tankelagarne och är rigtig, såvida
bestämningen het verkligen ingår i begreppet eld. Om för
öfrigt begreppet eld uttryckes med ljudet ignis eller ljudet
eld, är för tanken fullkomligt likgiltigt. Ljuden för sig stå
under de naturlagar, af hvilka frambringandet af menskliga
ljud beror. Hvad för öfrigt ljudet ignis såsom ord må
betyda, rör ej detsamma såsom ljud. Likheten är således i
betydelsen, tanken, olikheten i ljuden. 1 intet mera? Jo
visserligen, För livar och en språkkunnig medföljer jemte
begreppet dygd en viss sida af detta begrepp, hvilken
uttalar sig i ordet dygd i motsats mot en annan viss
särskild sida, som uttalar sig i virtus. För den icke
språkkunnige ligger, såvida fråga är om hans modersmål, denna
föreställning åtminstone närvarande i den omedvetna takt,
med hvilken han begagnar ordet. Och att äfven till grund
för orden ignis och eld, calet och het, ej legat fullt samma
föreställningar, vet åtminstone den lärde rotforskaren. Detta
är den semasiologiska inre språkformen, utan hvilken
begreppen dygd, eld o. s. v. aldrig kommit i beröring med de
ljud, som beteckna dem. Vända vi oss nu till det
grammatiska, så finna vi äfven der, att ljuden visserligen icke
äro det enda, genom hvilket dessa satser skilja sig från
hvarandra. Båda förutsätta, att menniskotanken på det
enda för honom möjliga sätt — successiv analys, dömande
— uttagit en bestämning (het, älskad) ur det begrepp (eld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
