Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande. Först genom honom har den inre språkformen
blifvit framdragen ur de Huinboldtska schachternas djup, och
först han har rätt klart visat, hvad denna upptäckt har att
betyda för såväl den empiriska språkvetenskapen som för
språkfilosofien. Han har också, äfvenledes efter Humboldt,
framhållit nationalitetens vigt vid språkförklaringen. Han
vet alltså, ä ena sidan hvaruti språkens inre princip ligger,
å den andra hvarifrån förklaringen skall sökas. Men
föreningen mellan båda har han icke funnit. Denna brist
beror, enligt vår åsigt, lmfvudsakligen af en ännu hos
Humboldt och Steinthal qvarstående, från den föregående
språk-filosofien ärfd förblandning af skilda begrepp, en bristande
klarhet i sjelfva uppfattningen af den företeelse, hvars
förklaring sökes. Intet är vigtigare för en vetenskaplig
undersökning än ett klart medvetande om hennes mal, en skarp
begränsning af sjelfva uppgiften. I en rätt framstäld fråga
ligger halfva svaret. Det är genom en noggrann och
fördomsfri analys af det gifna, hvars yttersta grund man
söker, som sjelfva sökandet måste förberedas, om det ej skall
förlora all hållning och blifva blott ett planlöst trefvande.
Men denna enkla sanning har icke alltid legat klar for de
författare, som försökt sig på språkfilosofiens problem. En
hastig återblick öfver den till rygga lagda banan skall visa
anmärkningens rigtighet.
Den anthropologiska språkfilosofien sväfvade ständigt
mellan — för att bibehålla de grekiska benämningarne —
en förklaring (f vaei och en förklaring ttéoei.
Thesis-theo-rien kunde ej hålla fysis frän sig, då öfverenskommelsen om
ett meddelningsmedel alltid förutsätter ett meddelningsbehof.
Fysis-theorien åter kunde ej halla thesis frän sig, då af det
menskliga föryttringsbehofvet ensaint icke blir ett språk.
Den egentliga anthropologiska språkfilosofien slutade sålunda
med en mer än någonsin spänd motsats mellan meddelning
och sjelfföryttring såsom hufvudbestämningar i språkets
väsende. I Monboddo och Herder hade de bada sidorna sine
mest framstående målsmän; bland vårt århundrades
filosofiske mästare i Iierbart och Hegel. Härmed slutade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
