Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den gamla, hnfvudsnkligen grekisk-latinska
språkkunskapen fotade och från grekiske filosofer utgångna
anthropo-logiska sprakfilosofien. Men under tiden hade den empiriska
språkforskningen fått ny fart. Vigtiga upptäckter gjordes i
mängd, genom hvilka äfven insigten i språkets väsende icke
kunde annat än vinna. Trenne stora resultat af den
ny-lifvade empiriska språkforskningen hafva vi ofvan framhallit
som vigtiga för sprakfilosofien. Hvartdera gaf anledning till
ett nytt försök med lösningen af språkfilosofiens problem;
intetdera, som vi sökt visa, fullt tillfredsställande. Det
för alla tre gemensamma felet var nemligen, att deras
upp-hofsmän icke till filosofien medtogo sin filologi, att de icke
fullt begagnade sig af sin så ofantliga öfverlägsenhet i
språklig erfarenhet framför föregångarne. Felet var, att de icke
helt och hållet bröto med hela den föregående
anthropo-logiska språkfilosofien och började en ny väg, den
ethno-logiska, den enda, på hvilken alla den moderna
språkvetenskapens stora upptäckter med samnad hand peka. Denna
svaghet för det förflutna är gemensam för Humboldt och
Steinthal med Becker och Grimm. Hvarje särskildt språk hade
för den grammatiska analysen visat sig som ett systematiskt
helt, häntydande på en ledande princip. Lätt förklarligt,
menade Becker, ty menniskotanken är ett organiskt helt, och
derifrån har språket, såsom hans trogna aftryck, fatt sin
organiska beskaffenhet, ty talförmåga är tankeförmåga. Hvem
ser ej det felslut (quaternio termiuorum), som ligger
för-doldt i detta svar? Den ena premissen gäller ett särskildt
till alla sina delar fullt bestämdt språk, och den andra
talar om språköf i betydelsen af mensklig talförmåga. Vidare.
Den historiska språkforskningen visade, att hvarje särskildt
språk har en om lagbunden frihet vittnande utveckling, en
historia. Lätt förklarligt, menade Grimm, ty språket är en
mensklig förmögenhet, och menniskan är ett fritt väsende
med en historia. Det är klart, att vi här möta samma
felslut. Eller ansåg den berömde författaren sig förtälja
mensklighetens eller menniskans historia, då han skref
»tyska språkets historia»? Och är det hela menniskoslägtets
dygder, af hvilka lian ser spåren i »die hehre sprache der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
