Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionen är icke i sig sjelf suverän. När hon
uppträder såsom en suverän makt gentemot fremmande makter,
så gör hon det såsom representant för samtliga de förbundna
staterna, hvilka åt unionsmyndigheterna uppdragit, att för
deras gemensamma räkning utöfva de folkrättsliga
befogenheter, dem såsom suveräna stater tillkomma. När dessa
myndigheter utöfva öfriga befogenheter, så är rättsgrunden
icke heller någon unionens egen maktfullkomlighet, utan
det af staterna genom konstitutionen gifna bemyndigande.
Unionen saknar således icke blott ett, utan alla
vii-kor för att vara en stat!). Att förklara henne för en sådan,
är derföre en fiktion, som icke blir en verklighet
derige-nom, att man använder namnet forbundsstat. Ty om
namnet skall hafva någon mening, måste det äfven med denna
qualificering utmärka en stat, icke något helt annat. Eller
ock förutsättes dervid, antingen att begreppet stat erhåller
en annan betydelse, än rättsvetenskapen hittills kunnat
utfinna och de existerande staterna gifva anledning bestämma,
eller att detta begrepp saknar all speciel betydelse. Ty
i huru skiftande former statsbegreppet än blifvit
fram-stäldt, aldrig har det ändå blifvit så konstrueradt, att det
kunde tillåta att, utan att beträda omöjligheternas gebit,
tala om en stat, hvars delar också äro stater, eller säga
att en af ett antal stater konstituerad myndighet, för
hand-hafvandet af en viss del af dessa staters politiska
uppgifter, är en stat2), * i
>) Jfr här ofvan p. 4 f.
2) Jag kan ej lemna oanmärkt, hurusom det icke endast är hos
forkämparena för forbundsstatsteorien, som man finner de Förenade
staterna uppfattas eller framställas såsom en stat. Äfven hos Laboulaye,
i hans anförda Histoire des Etats-Unis, röjer sig en likartad förvillelse.
Isynnerhet har framställningen af kongressens befogenheter, III pp. 403
—434, derigenom blifvit skef. Den omständighet, att dessa befogenheter
äro begränsade och specificerade, begagnar han för att för sin vid
centralism vana franska åhörarekrets framhålla, huru förtjenstfullt det är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
