Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
strax bittert. Dalkarlarne gräto med: Ofta midt i samtalet
bad han dem för Guds skull falla på knä och läsa ett Fader
vår och Ave Maria för bans fars själ. Han tackade dalkar-
larne, att de haft hans fader så kär, och bad, att de måtte
låta honom, sonen, åtnjuta någon gnista af denna kärlek.
Snarast sagdt, han talade så för dem; att de, som bodde i
bemälda tre socknar, hade mesta partén varit väl till freds
med att våga sitt lif för hans skull: Do bestämde åt honom
så många unga karlar, han ville hafva, som skulle vara hans
drabanter.
Denne daljunkare eller tjuf drog så till Rättvik och
talade med dem på det bästa. Men där fick han helt annat
svar. De svarade honom rätt 1 ansiktet, att han icke var
herr Stens son. Och hvad han än hade varit, vore de honom
intet skyldiga; han hade ej tagit dem och riket ur sådan
nöd, som konung Gustaf hade gjort. Med sådant svar drog han
åter bort och till dem, hos hvilka han hade mera framgång.
De skänkte honom mycket godt, så att han började ståta med
beslagna svärd och annat prål. Han bad dem, som erkände
honom, ’ hålla sig stilla, så länge han nu skötte sitt värf i
Norge; han skulle nog komma igen med godt besked. Han
tog” med sig sex karlar, och hvilken han gaf sig i lag med,
ljög han full, förtalade och beljög konung Gustaf. Så kom
han till ärkebiskop Olof i Trondhjem. Denne gaf honom
makt och förärade honom stora skänker samt allehanda
hjälp och undsättning och lämnade honom 300 karlar, som
befalldes stanna i hans tjänst år och dag. Ty ärkebiskopen
var allvarligen förd till den tron, att denne var unge herr
Stens son,
Han drog så till fru Ingegärd med anbefallningsbref
från ärkebiskopen och predikade äfven henne 1 samma tro.
Af oförstånd och obetänksamhet gaf hon honom sin dotter.
Jungfrun skänkte honom en guldkedja, som räckte honom
nedom höfterna. Detta skedde, kan man tänka, i det fröjde-
fulla hoppet, att hon skulle blifva drottning i Sverige. Han
drog öfver fjället och in i Dalarne igen. Men där ville inga
flere följa honom än dessa tre socknar. De, som bodde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
