Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
Gagnef och Tuna, voro, som man plägar kalla på latin, neu-
trales, d. v. s. de höllo icke rätt med någon, hvarken med
Daljunkaren eller med kung Gustaf. Men de, som bodde i
Hedemora, Skedvi och Husby, stodo något allvarligare med
konung Gustaf. Daljunkaren sände då en hop folk till Hede-
mora och Husby kloster, där några konungens krigsmän
lågo i borgläger, och befallde bönderna att slå ihäl dessa,
så skulle de till belöning hafva deras hästar, och hvad annat
de kunde komma öfver med dem. När de kommo dit, vi-
sade Hedemorakarlarne dem byteslösa hem igen och bjödo
dem sitta hemma, och komme de neddragande med den
Daltjufven till någon uppresning, så skulle de möta dem på
halfva vägen och begära af sin rätte herre, kung Gustaf, att
han komme dem till undsättning med sitt krigsfolk. När
nu Tunakarlarne hörde detta, föllo de något allvarligare mot
Daljunkaren, sägande sig vilja tillsamman med bergslagen
förblifva vid sin rätte herre och konung. Och skedde myc-
ket mord där och hvar mellan dessa partier.
När dalkarlarne gågo, att Rättvik och Gagnef och hela
bergslagen "voro emot dem, fingo de en loppa i örat och be-
gynte tänka sig för, i hvilken farlighet de voro stadda, och
största parten började tvifla om, att han var herr Stens son.
De fattade då det rådet att utsätta en dag till rådplägning
med de andra om en månad, och skulle till dess ransakas
och bevis utifrån skaffas, huru saken förhölle sig.
Då konung Gustaf hörde detta, for han till Västerås
och kallade dit de flesta af rådet och sin moster fru Kri-
stina med samt bad henne skrifva till Daljunkaren. Hvilket
ock skedde. Hon skref och sporde honom, om han påstode
henne vara hans moder, eftersom han kallade herr Sten för
sin far. Om han sade detta, vore det ej svårt att bevisa,
att det vore en uppenbar lögn. Hon kunde ej hafva för-
gätit, huru många barn Gud hade gifvit henne med hennes
salige herre, herr Sten. Sin förste son hade hon med sina
egna ögon sett död i Uppsala för någon tid sedan. Hennes
andre son, Svante, visste hon väl, hvar han var. Hon upp-
räknade och namngaf alla sina barn. »Men dig kännes jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
