Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
icke vid; ditt samvete skall vittna, att du ljuger för Gud
och människor.» Konung Gustaf befallde sändebuden, som
förde detta bref dit upp, att de skulle läsa upp det högt
och öfverljudt, ’så att alla dalkarlar, som vore tillstädes,
kunde höra det: När nu så skedde, begärde de svar af
daljunkaren och äskade få veta, hvad han ärnade säga till
fru Kristinas bref. Han svarade, att hans kära moder, fru
Kristina, icke ville kännas vid honom, emedan han blifvit
född, förrän hennes bröllop stod... Då föll såsom ett töcken
från dalkarlarnes ögon, så att de förstodo, att detta var
denna ädla och dygdiga fru alltför nära sagdt. Hon blef
icke litet gramse och harmfull, då hon det förnam af sände-
buden, när de hade kommit tillbaka till Västerås. |
Konung Gustaf sände då en god krigshär dit upp. De
togo med sig från bergslagen många af allmogen, dock inga
andra än dem, som voro villiga att följa med. De kommo
till. Båtsta färja. Där lade de andra sig midt emot på
andra sidan, ganska starka. De sköto med skäktor och pilar
öfver älfven på hvarandra och lågo där några dagar. Då
begärde konungens folk ett samtal med. de andra och att de
måtte få lejd och gisslan för 15 män, som de ville skicka
öfver till dem. Och det skedde så. Desse bådo dalkarlarne
att fängsla och binda dem, till dess saken vore med redlig-
het utransakad. Om det vore sant, att den upproriske man-
nen var herr Stens son, så gålfve de dalkarlarne lof att
hugga dem i hundra stycken. Ytterligare sade de, att dal-
karlarne handlat dåraktigt, då de så lättfärdigt satt tro till
en slik person. Det fanns nu intet annat råd, än att antingen
lämna honom från sig, sätta sig till ro igen, bedja konungen
om nåd och förlåtelse för hvad de brutit, till hvilket de
ville vara dem goda medlare, eller att blifva så hemsökta
af konungens folk, af bergslagens och Rättviks män, att
hvarken hund eller hane skulle lämnas vid Hf Mycket an-
nat blef där taladt och svaradt. När allt var. afhandladt,
begärde dalkarlarne, att de, som voro på konungens sida,
skulle gå ut ur ringen, till dess de slagit råd sig emellan,
hvad de skulle svara och besluta. Sedan kallade de dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
