Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
varig. Vrangel var den ifrigaste bland motståndarne till
förslaget. Man borde vänta, till vattnet ginge öppet och
man kunde få hjälp af flottan. Att gå öfver på den svaga
isen vore en dumdristighet utan like. Väderleken hade sla-
git om, och den starka töblåsten i förening med solvärmen
skulle göra isen svag. I mannaminne hade aldrig isen i
Stora Bält varit så stark, att den kunnat passeras af en
enda skvadron, än mindre af en hel armé. Om hären också
ej förgimges på hafvet, så skulle den likväl lätt, om: isen
hastigt bröte upp, blifva afskuren, stående midt i hjärtat ar
Andens land, och där finna sin undergång.
Konungen gaf vika för dessa skäl, och planen öfver-
gafs. Fredsunderhandlingarna skulle fortsättas. Därpå gick
konungen till sin kammare för att få någon hvila. Dahlberg
angreps häftigt af Vrangel och andra för de råd, han gif-
vit konungen; modfälld och till kropp och själ uttröttad,
gick han sin väg. Men konungen fann ingen ro för sina
tankar. Danskarnes fredskärlek vore låtsad; de ville hala
ut på tiden, till dess bundsförvanterne hunne komma till
hjälp. Rätta sättet att skaffa ett afgörande slut vore att
begagna denna goda lägenhet att öfver isen komma fienden
inpå lifvet. Han beslöt att ännu en gång höra Dahlbergs
åsikt. Denne efterskickades och framsteg till konungens
säng. Konungen befallde honom att utan människofruktan,
på heder och samvete säga, om det var hans öfvertygelse;,
att hären kunde gå öfver och om han rådde därtill. Utan
tvekan svarade Dahlberg, att han ville sätta sitt hf i pant
därför.
»Jag vet», sade han, »att denna pant är alltför ringa
att motsvara skadan vid en olycklig utgång; men Ers Maje-
stät kan tro min försäkran: kommer frosten att fortfara, vill
jag med Guds hjälp föra Ers Majestät öfver, om min nådige
herre också skulle hafva med sig 300,000 man.»
»Det är sagdt!» utbrast konungen. »I skolen ock så
göra. Jag vill i Herrens namn fortsätta, ty detta tillfälle
är för kostbart att släppa ur händerna.»
Befallning gafs, utan Vrangels vetskap, att allt rytteriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
