Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
skulle öfvergå till Langeland för att där invänta konungen.
Därpå sökte denne hvila. När han vaknade, hade tövinden
ökats, och ett starkt snöglopp insvepte haf och land i tät
slöja. Vrangel framförde åter sina skäl mot företaget. Vin-
den och strömmen hade redan starkt angripit isen; några
ryttare, som under natten afsändts från Nyborg mot Korsör,
hade: ridit ned sig och drunknat. Konungen började åter
vackla, och Vrangel var å nyo herre öfver ställningen. Or-
der utfärdades, att rytteriet skulle samlas i Svendborg för
att återvända till Jylland. På Fyen skulle endast fotfolket
och artilleriet kvarstanna. Medan Vrangel uppsatte dessa
befallningar, försummade icke hans motståndare sin talan.
Stormen och snögloppet, sade de till konungen, hade föga
skadat isen. Ville Gud låta köld falla på den djupa issörjan,
skulle isens bärkraft därigenom snarare ökas än minskas.
Karl Gustaf, som under dessa oroliga och pröfvande timmar
grep efter ett halmstrå för att kunna rädda sin stora plan,
öfvergick nu åter på deras sida. Vid fyratiden på efter-
middagen befallde han plötsligt, att resvagnen skulle köra
fram, och därpå for han i största hast till Svendborg. FHan
hoppades att här finna rytteriet samladt, enligt Vrangels
order, och följande dag kunna fatta det afgörande beslutet,
om väderleken under natten ändrade sig till frost. Men då
han sent om kvällen kom fram till Svendborg, fick han veta,
att rytteriet, enligt tidigare order, redan var på marsch till
Tåsing och Langeland. Tärningen var’ således redan kastad,
och konungen trodde sig däri se en vink af en högre hand.
Han begaf sig utåt isen på den väg, som rytteriet förut tagit.
Sålunda började detta underbara tåg. Huru det skulle
aflöpa, kunde ingen med säkerhet veta. Många kloka och
erfarna män hade afstyrkt det; ännu var det töväder, och
vattnet stod alnshögt på isen. Karl Gustaf var dock fram-
för allt ett barn af sin på en gång gudfruktiga och mycket
vidskepliga tid. I sitt fromma sinne trodde han fullt och
fast, att Den högste stod på hans sida och genom särskilda
"tecken anvisade honom sin underbara hjälp. Och det fordra-
des i sanning en sådan inre tillit, en sådan fast tro på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
