Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
erbjöd allt, hvad till ett sådant hf fordrades. Där fanns /
djurgård, rik på hjortar, rådjur och allehanda vildt; där
fanns ett stuteri, ur hvilket grefven stundom skänkte sina
gäster dyrbara hästar; där funnos träd- och lustgårdar, och 7
själfva ön var därjämte vacker och odlad som en trädgård.
På flere ställen funnos minnesstenar efter framlidna grefvar
Brahe, försedda med inskrifter och uppgift på deras »rege- —
ringstid>, som det hette. Grefskapet sträckte sig öfver en —
betydlig del af Väster- och Östergötland samt Småland, om-
fattade 560 mantal och gaf i inkomst 18,000 daler silfvyer-
mynt, hvilka genom inkomsten af Hanebo friherreskap 1 Skara-
borgs län samt af de finska friherreskapen Kajana, Kuopio
och Idensalmi höjdes till nära 28,000 daler silfvermynt, en
summa, den tiden värd flerdubbelt mera än 1 våra dagar lika
många kronor. I dessa gref- och friherreskap hade Per
Brahe icke färre än tre städer: Kajana och Brahestad i
Finland, i Småland Brahe-Grenna, och han ämnade till och
med vid Kungs-Lena i Västergötland anlägga den fjärde,
som skulle kallas Brahe-Lena. Präktiga slott anlades öfver
allt i de stora förläningarna, och mot Visingsborg på ön
svarade på fasta landet Brahehus och Västanå. Hela gref-
skapet utgjorde ett eget helt i förvaltnings- och lagskipnings-
väg, och grefven hade till och med rättighet att döma öfver
lif och död, hvilken rättighet utöfvades af hans lagman, från
hvilkens dom man vädjade till grefven, såsom om han varit
regerande furste. Som sådan ansåg han ock sig själf och
ansågs han af sina underhafvande. På dörrarna till de gref-
liga bänkarna i Dimbo kyrka i Västergötland lästes i stora
bokstäfver orden: Förstens stol och Förstinnans stol; och
Per Brahe gjorde, 1 likhet med de la Gardier, Yranglar
och. Öxenstiernor, anspråk på samma rang som de tyska
riksfurstarne innehade. Därför skulle på deras residens
allt vara prakt och glans, medan man under vistandet i
Stockholm, där man infann sig endast för att rådslå om
rikets angelägenheter, lefde indraget och visade sig för mycket
stolt att vara ett bihang till det kungliga hofvet, af hvilket
man allra minst ville låna sin glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
