Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Det berättas äfven, att Per Brahe, oaktadt den ståt och
prakt, han utvecklade som grefve och regerande furste —
han påstod också, att konungen ej borde kalla adeln för
undersåtar — likväl var en god och välmenande husbonde,
som aldrig missbrukade sin makt till någons förfång eller
förtryck. Hvad Per Brahe var i rådkammaren och i rikets
tjänst, därom talar den tidens historia på hvart blad, och
särskildt har Finland honom att tacka för grundläggandet
af sin högre odling i både materiellt och intellektuellt hän-
seende. Den stolte magnaten, som själf var väl bevandrad
i den tidens lärdom, till och med i österländsk språkkunskap,
gjorde allt möjligt för spridande af kunskaper och vetande,
däri täflande med den frikostige mecenaten grefve Magnus
Gabriel på Leckö. Han icke blott grundlade högskolan i
Åbo och bidrog till grundläggandet af den i Lund, utan
han upprättade i sitt grefskap en trivialskola, under namn
af Visingsö gymnasium bibehållen ända in i vårt århund-
rade. Han försåg denna skola med bibliotek, trädgård
och stipendier, han upprättade i grefskapet ett eget bok-
tryckeri; han gjorde, med ett ord, allt för att sprida lär-
dom och bildning. För hushållning och sparsamhet med
rikets tillgångar talade han alltid, och var själf för sin del
äfven sparsam och hushållsaktig, ehuru han, då det måste
så vara, icke skydde några kostnader. Han var aristokrat
i ordets vackraste betydelse, ty främst i hans hjärta och tan-
kar stodo fäderneslandet, dess ära och nytta; för deras skull
älskade han sitt stånd och förfäktade dess företräden, hvilka
han ansåg oskiljaktiga från statens heder och bästa. På
börden lade han den största vikt och ville icke, att de fyra
stånden skulle vara hyarandra lika, »alldeles som fyra svin-
fötter», såsom hans ord föllo; men när det gällde att upp-
offra gods och lif för Sverige, tvekade han aldrig. Så var
det t. ex. han. själf, som till stor del med eget folk slog
danskarne tillbaka vid Genevadsbro under det vådliga fält-
tåget 1657; och då Sveriges hufvudstad 1676 sväfvade i ho-
tande fara, trädde Per Brahe, då 74 år gammal, i spetsen
för dem, som med beslutsamhet och själfuppoffring ville våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
