Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
aktighet gripa verket an, skulle allt ännu kunna gå väl.
Dessutom borde det ej genom sin jämmerlåt göra rikets ut-
blottade tillstånd allmänt kunnigt, utan 1 stället söka dölja
det. Att landets hbjälpkällor dag från dag försinade, insåg
dock äfven konungen, och han sökte därför att genom nya
beskattningsmetoder på en gång afhjälpa det onda och be-
reda sig själf nya vägar att åtkomma den nationella för-
mögenheten.
Alla dessa skattebördor, burna under en så lång följd
af år, hade emellertid till det yttersta utarmat nationen.
Lägger man därtill, att starka utskrifningar och smitto-
samma sjukdomar bortryckt en betydlig del af landets man-
liga befolkning, att allmänna missväxter samt handelns och
näringarnas upphörande ytterligare ökade nöden, skall man
lätt finna, huru otillräckliga landets krafter måste vara
att motstå från alla håll påträngande fiender. Till hvilken
grad denna brist på folk försvårade härens rekrytering, ses
af åtskilliga konungens förordningar. Så skrifver han t. ex.
till biskoparne: »Som vi förnummit, att det vid universite-
ten och gymnasierna uppehåller sig en hop lösa drängar,
hvilka, under sken af att idka studier, blott föra ett lättjefullt
lefverne, så hafva vi beslutat, att sådana skola vara till
krigstjänst själfskrifna.> Officerare skickades därför dit,
hvilka af biskoparne erhöllo anvisning på sådana tjänliga
soldatämnen. I Lund greps hela den studerande ungdomen
af fruktan att tagas till soldater: Regementena voro utan
kläder, vapen och ammunition; kassor, ränterier och maga-
sin voro tomma, samt, hvad värre var, nationen var ned-
slagen och förtviflad, icke längtande efter något högre än
efter en väl behöflig fred.
I detta tillstånd fann Karl sitt land, då han ändtligen
efter fjorton års irrfärder återsåg det. Stor var den glädje,
med hvilken han mottogs. Det nästan slocknade hoppet
tändes å nyo; dock förespeglade det ej mera nya, glänsande
segrar och eröfringar. Därtill hade man lidit för djupt. Man
hoppades blott, att konungen med eftertryck skulle under-
handla om fred för att sedan ägna återstoden af sin rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
