Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
al ämbetsmännen, dels voro alla dessa mynttecken och sed-
lar bönderna en. dålig ersättning för deras ihjälkörda krea-
tur och förspillda tid. Genom sådana bördor blefyo många
hemman öfvergifna, och flerstädes lågo stora sträckor af väl-
mående och odlade trakter obebodda och öde.
Till den nöd, som landets iråkade lägervall måste
alstra, bidrog det öfyerflödande nödmyntet och dess full-
komliga. vanvärde. I synnerhet ledo städerna och de land-
skap, som ej alstrade tillräckligt för eget behof, en kännbar
brist på lifsmedel, emedan, klagade de, allmogen hade så
mycket penningar, att den ej vårdade sig om att sälja sina
varor. Mest hotades bergslagen, sedan alla deras produk-
ter blifvit dem fråntagna utan redbar ersättning, med den
fullkomligaste undergång. Arbetsfolket skingrade sig åt alla
håll för att annanstädes söka sin utkomst, och bruksägarne
förlorade således både förmåga och lust att hindra berg-
verkens förfall... Med dessas undergång måste följa äfven de
landsdelars, som af dem haft sitt uppehälle. Allt var också
därstädes så borttaget, att allmogen icke hade annat att
lefva af än mjölken af några öfverblifna kor; och äfven dessa
måste den förlora, om utskylderna verkligen skulle utkräfvas.
Folket åt visserligen bark, men därmed kunde ej åkrarna
besås, så att det ej ens fick hoppas på bättre tider, om det
under vintern kunde bärga sig för att svälta till döds. I
de norrländska landskapen var bristen lika stor; intet fanns,
hvarmed åkrarna kunde besås. Af brist på salt lågo fiske-
rierna nere, och folket hade till största delen flyktat till
skogen, medtagande sin enda återstående egendom, några
få kreatur, lika mycket af fruktan för uppbördsmännen som
för fienden. Föga bättre var tillståndet i rikets öfriga delar.
Där fanns väl öfverflöd på nödmynt, men med detta fingo
åtskilliga skatter ej betalas, hvarför såsom säkerhet från-
togos allmogen kreatur och åkerredskap jämte annan dess
dyrbaraste och oumbärligaste egendom.
Detta landets bedröfliga tillstånd var hvarken konungen
eller Görtz obekant; men någon eftergift på skattebördorna
var dock icke af dem att vänta. Tjänstemännen befalldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
