Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
mössa. Kjorteln var grå, kring lifvet bar hon en gördel och
på fötterna ett par halfstöflar [lapp-pjäxor].
»Hennes första åsyn ingaf mig afsky. Men ehuru en
furie till utseendet, tilltalade hon mig i en ton af medli-
dande, blandadt med förbehållsamhet, 1 följande ordalag:
»’O, du stackars karl! Hvilket hårdt öde har fört dig hit
till en plats, som ingen före dig besökt? Det är första gången
jag ser en främling. Du stackars varelse, hvarför kommer
du hit, och hvart ämnar du gå? Ser du, hvilka hus och hem
vi hafva och med hur stor svårighet vi färdas till kyrkan?
»Jag bad enträget, att hon skulle visa en väg, på hvil-
ken jag kunde åt något håll fortsätta min resa, utan att
nödgas återvända samma väg jag kommit.
» Nej, karl, sade hon, du har endast att gå samma
väg tillbaka, ty älfven flödar så mycket, att det ej är för
dig möjligt att gå vidare i denna riktning. Af oss har du
ingen hjälp att vänta, om du fortsätter; ty min man, som
skulle kunnat hjälpa dig, är sjuk. Du kan bedja vår när-
maste granne; han bor fem mil härifrån. Om du finner
honom, kan han kanske hjälpa dig. Men jag tror ej, att det
står 1 hans makt.
>Jag frågade, huru långt det var till Sorsele.
— »’Det veta vi ej, svarade hon; ”men under vägarnas
nuvarande tillstånd är det åtminstone sju dagsresor härifrån,
såsom min man har sagt mig.”
>»Min hälsa och styrka voro vid denna tid väsentligt
försvagade. Då jag vadat genom träsk af sådan utsträck-
ning, belastad med kläder och packning, ty lapparne hade
tillräckligt arbete med att draga båten; då jag gått hela
nätterna igenom, den ena efter den andra; då jag på lång
tid ej smakat kokad mat och druckit en stor mängd vatten,
emedan intet annat fanns att tillgå, samt ätit endast fisk,
osaltad och krälande af mask: kunde jag hafva satt mitt
lif på spel blott för ett stycke torkadt och saltadt renkött,
sådant som min snälla värdinna, prostfrun i Lycksele, gaf
mig. Dock hade denna föda utan bröd visat sig vara ohäl-
sosam och osmältbar. Huru längtade jag ej att en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
