Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
komma tillsamman med människor, som lefva af supan-
mat! Jag frågade denna kvinna, om hon kunde gifva mig
något att äta.
»”Ingenting annat än fisk’, svarade hon. Jag såg på
färskfisken, såsom den kallades; men då jag märkte, att
hans mun var full af mask, förlorade jag all min matlust.
Ehuru den sålunda minskade min hunger, kunde den dock
ej återställa mina krafter. Jag frågade, om jag kunde få
någon rentunga, som vanligen torkas till afsalu och serveras
äfven på de stores bord; men svaret blef nekande.
»”Har nm ej någon renost? frågade jag.
»’Jo, men den är en mil härifrån.”
»’Om den vore här, skulle ni låta mig få köpa något?”
»”Jag önskär ej, att du skall dö i min bygd af brist på
föda”, svarade den godå gumman. Då jag kom fram till
hennes kåta, såg jag tre ostar, som lågo under ett skjul utan
väggar. Jag tog den minsta af dem, och efter någon öfver-
läggning tillät hon mig köpa den.»
Han slapp således att här dö af hunger. Däremot blef
det honom omöjligt att komma längre mot väster, och han
måste uppgifva hoppet att på denna väg få se något af den
verkliga fjällnaturen, ehuru ’ så kort del af vägen återstod.
Lycksmyren, på hvilken han befann sig och hvilkens namn
han, med anledning af de där utståndna vedervärdigheterna,
ändrade till Olycksmyren, är belägen mellan Jukta älf och
Vindelen; Den äger en ofantlig utsträckning och håller sanno-
likt 10 svenska mil i omkrets. Den, som i våra dagar be-
söker denna trakt, får tillfälle att pröfva de svårigheter, med
hvilka en vandring på denna myr ännu är förenad. Är
marken upptinad, nedsjunker foten för hvart steg djupt i
den af järnhaltig ockra färgade gyttjan. Det är i sanning
underbart, att Linné med sin utrustning kunde taga sig
fram så, som han gjorde. Hade han stannat där ännu
någon tid, till dess det öfversvämmande vattnet upptinat
den frusna marken, så hade det nog för honom blifvit omöj-
ligt att komma därifrån. De naturförhållanden, han från
detta ställe skildrar, öfverensstämma fullkomligt med de nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
