Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
» Aldrig sad” hon :l:
Kära far, nå, nå,
sätt ifrån dig kruset!
Nej, det ena ruset
på det andra :l:
lät hon gubben få.»
Hastigt reste han sin långa figur, sträckte den stora handen
mot min mor och utropade med tåradt öga: »Ja, min själ,
var det en hedersfru!>
Lefnadssättet var ganska enkelt och sparsamt, utom vid
kalas, bröllop och begrafningar, hvilka däremot framvisade
högsta öfverflöd och räckte i flere dagar. I de flesta herr-
skapshus intogs middagsmåltiden kl. 11 f. m. och aftonmål-
tiden kl. 7, hvarvid aldrig i hvardagslag framburos flere än
två tarfliga rätter. I de hus, där barn uppväxte, skulle dessa
i ordning efter ålder vid måltiderna läsa högt hvart och ett
sin bordsbön. De fingo ej heller sitta till bords, utan stodo.
Vid större bjudningar och då vin iskänktes, drack värden
till en början alla gästernas skål, hvilken då desse samfäldt
besvarade. ’Tal vid skålarna, långa eller korta, dumma eller
kvicka, hördes icke af. Man talade, man höll ej tal; en sed,
som om den nu åter komme i bruk, troligen skulle komma
många kalas att torka in hos värdar, som hjärtligt älska
att öfva sig i denna snillebragd. När bålarna inkommo, upp-
stämdes sången, som vanligen var ett lof öfver den älskade
konungen eller en af Bellman nyss författad visa eller ett
vänskapens och endräktens beröm, t. ex. »Du ljufva vänskap,
som gör glädjen af vårt lif». Barnen hade vid dylika till-
fällen vanligen i samma rum sitt eget bord, som kallades
spelmansbordet, hvarest härskade ej mindre munterhet. Mot
aftonen uppstämdes dansmusiken af en, högst två foler.
Balen öppnades af de gamla med menuetten. Bruket här-
vid ville, att det fruntimmer, som varit uppbjudet, skulle i
sin ordning uppbjuda någon annan herre än den, som se-
nast fört henne i dansen. Dansören var alltid nödsakad att
hålla sig på tämligen stort afstånd från sin dam, hvars nedre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
